Har äntligen landat i USA igen. Kanske inte fick det bästa mottagandet (min lillebror kräktes typ det första han gjorde när han såg mig, dock för att han var magsjuk och inte av någon annan anledning. Ösregn, trafikolyckor och en skolskjutning var andra strax efterkommande event). Trots detta är jag glad att vara här. Lite rädd för att bli magsjuk, men mest glad.
Vi har flyttat till ett nytt hus som mer känns som ett palats än ett enfamiljshus. När jag får tid ska jag lägga upp bilder på det, men just nu förbereder vi det sista för att åka till Florida. Först blir det en kryssning i Karibien och sen blir det Disney World och Harry Potter Theme Park om allt går som planerat. So excited! Måste bara skriva klart lite läxor först, sen är det semester som gäller.
Sedan jag har kommit hit har jag hunnit äta 2 gånger på McDonald´s och en gång på Chipotle, hemma har jag också lyckats trycka i mig nudlar, rice-a-roni och broccolipaj. En snabb överslagsräkning visar att jag äter några varmamål för mycket per dag...speciellt med tanke på att jag inte ens har varit här i 2 dagar. Ursäkt: försöker anpassa mig till kulturen osv?
En underbar sak med USA är att alla högtider verkligen firas här. Igår åkte vi runt lite och kollade på juldekorerade hus i vårt område, så här kan det se ut
Kransar på varje fönster, uppblåsbara snögubbar, polkagrisar som visar vägen, renar som rör sig, lysande krubba eller en vinkande tomte? More is more?
Vi tar det ltie lugnare på ljusfronten och har istället satsat på att överbelamra vår julgran. Lägg märke till grenen där det hänger tre polkagrisar..
Efter en trevlig promenad(då jag missade bussen) genom Lindome centrum , där några killar i 15-års åldern stod och kastade ruttna bananer på förbipasserande, så har jag lite tappat tron på mänskligheten. Eller i alla fall Sverige. Jag vill flytta långt bort till ett varmare land där gamlingar spelar schack under stora, skuggivande träd, där havet är azurblått och där palmer växer fritt. Fast att åka tillbaka till USA skulle funka fint det också. Det är lite som någon sa, problemet med att ha bott i flera länder är att man alltid lämnar en bit av sitt hjärta och känslan av hem där. I slutändan går det inte att bli hel igen, för hjärtat är spritt över hela världen.
Utanför mitt fönster pågår just nu århundradets bästa storm, vi snackar monsunregn, blixtar och åska som får hela huset att skaka. Dagar som denna är man glad att man bor i ett hus och kan kura ner sig under ett varmt täcke. För två timmar sen var det 36 grader och sol ute.
Bättre sent än aldrig, här kommer bilder från 4th of July.
Cykelparad med extremt pimpade barncyklar, vi stod på taket på pappas jobb och tittade på D.C. fyrverkerierna (på något sätt lyckades de forma hjärtan av fyrverkerierna, nytt för mig) och sen blev det morotskaka.
Sommarlov i USA är något ensammare än sommarlov i Sverige. Det går inte att ta sig någonstans om man inte har körkort eller bor precis vid pendeltågen. Man är ganska mycket fast där man är. Å andra sidan så är vädret ganska mycket bättre. Solen skiner varje dag, för det mesta hela dagarna, här är molniga dagar undantaget och inte tvärtom, medeltemperaturen ligger väl på en sisådär 28 grader och jag är väldigt tacksam för att vi har AC i huset. När man kan ta sig ifrån värmen känns det inte alls lika jobbigt med höga temperaturer, dessutom är det lättare att sova när det är lagom varmt i sovrummet och inte så sär äckligt varmt som det kan bli efter en varm dag i Sverige. Jag saknar dock att spontant kunna cykla till en sjö och bada med vänner, åka in till Göteborg och fika och att ha picknick i rondeller. Jag önskar också att jag hade fått ett pigment som gjorde att jag kunde vistas i solen i mer än tio minuter utan bli röd som en kräfta-men hej, man kan inte få allt.
Det känns toppen att äntligen ha alla syskonen över, vi underhåller varandra ganska bra. Igår bakade jag och Rebecka cupcakes. Vi hade på en glasyr från en flaska som tyvärr inte smakade lika gott som den såg ut. Ingen gör efterrätter och godis som Sverige.
Om jag kunde få över hela min familj och alla mina vänner hit så hade jag inte tvekat på att bo kvar. Klimatet gör så mycet, maten är god, utbudet (på allt) är större, shoppingen är billigare, människor är allmänt trevligare och det känns som att man är någonstans där det händer saker. Jag gillar alla lövträd som håller sig gröna in i oktober. Jag älskar eldflugorna som glittrar som stjärnor i trädgården när man tittar ut genom fönstret på kvällen. Jag tycker om inställningen som alla delar, hoppet om lyckliga slut och vetskapen att allt kommer ordna sig. Jag uppskattar att allt firas mer här. Nedräkningen till 4th of July har börjat och alla affärer har rea (speciellt på föremål som är blå, vita och röda). Jag tror inte det finns några som är så stolta över var de kommer ifrån som amerikaner, och trots att det finns många fel med USA, så förstår jag dem.
Nu har jag äntligen sommmarlov som resten av världen. Sista veckan var fylld av Finals (prov på allt man har gjort i kursen) vilket rent ut sagt sög. Ska man inte börja varva ner och ta det lugnt i slutet av terminen? Tydligen inte. Den allra sista dagen var det dock inga prov. 95% av alla skolkade enligt mina snabba överslagsberäkningar, varför komma till skolan om man inte har något viktigt liksom? Jag har en känsla av att det är lite tvärtom i Sverige, har du prov så skolkar du, om du vet att det kommer vara en slappis-dag, så går du. Hmm. Alla dessa kulturella skillnader gör mig snurrig. Jag tycker jag har rätt att vara lite bitter för att vi började 7.20 den sista dagen, precis som vanligt, och allt vi gjorde var att titta på en två timmar lång dokumentär om USA:s nationalparker. Ovärt. Ingen sång, inga betyg, inga hejdå, ingen fika. Vi var, inklusive mig, tre stycken på min lektion. Jag satt och läste istället för att titta på stenar och träd. Den näst sista dagen, efter våra två sista finals var mer som en avslutningsdag. Lärarna önskade oss trevlig sommar, det spelades countrymusik i högtalarna och vissa lärare vinkade av oss när vi körde förbi i våra gula skolbussar. Med uppmaningar om att läsa mycket under lovet. (En bok är obligatoriskt.) Det var gulligt att de viftade med små flaggor, blåste konfetti och tutade.
Jag har en känsla av att de antog att alla skulle skolka sista dagen. Men vad är då meningen med att ens ha en sista dag utan prov? Nu när skolan och allt pluggande äntligen är över kan jag förhoppningsvis bli lite bättre på att uppdatera min blogg. (Inga löften, jag tror inte att jag är gjord för att vara en bloggare)
Vad händer med världen? Den har inte gått under i alla fall, vilket måste anses vara bra. På min sida jorden fylls förmiddagarna med prov och eftermiddagarna med underbara vänner. Nu pågår SOL (Virginia State Standards of Learning) vilket innebär prov, prov och mer prov. Personligen tycker jag att man borde varva ner mot sommarlovet. Det tycker inte min skola. Vi slutar inte förrän den 21 juni, vilket torde vara knappt 3 veckor från idag. Innan dess ska vi även hinna med finals och diverse projekt. Som tur är har jag Lisa, Lovisa och Persson här som håller mitt humör uppe och förgyller mina dagar. På lördag planerar vi att åka till New York, förhoppningsvis kan vi även pricka av några restauranger då för än så länge har det mest blivit shopping. Jag älskar att det finns så mycket att se fram emot! Mitt liv äger ändå.
William häromdagen när han låg på skötbordet: tittar på chipsen som ligger ovanpå godisskåpet, pekar och säger "fias, fias". Så bara så alla vet så är chipsen mina. Alla har vi våra laster, som min käre far säger.
Snart (närmare bestämt på lördag) så kommer jag hem till Sverige! Gissa vad som ska ätas då? KEBABPIZZA
På måndag bär det av mot Prag tillsammans med min fina gymnasieklass SP2. Där ska vi spendera en skolvecka aka 5 dagar med att lära oss saker? Sen åker jag hem till Sverige igen, stannar någon dag för att sedan åka vidare hem till USA. Jetlag.
